didis

Livet är jävligt svårt, när någon dör vet  man inte vad man ska göra, det kan inte vara sant tänker man bara! Det har kännts som om min hjärta ska gå i 1.000 bitar, det känns inerst inne hela tiden som om någon plågar mig, något hugger en kniv i själen. man har kul för ett tag, men sorjen är inte borta! den finns där hela tiden, den kommer nu när jag skriver, jag gråter! Jag vill bara spola tbx tiden så att jag inte hade släppt ut den där måndagen första dagen på höstlovet! jag han inte ens säga hejdå, jag hade så kul med julia och vendie å alla så att jag inte tänkte på dig, vrf vrf om jag skulle vetat att du inte skulle komma tbx skulle jag krama dig hela tiden å inte låta dig försvinna från mig. alla minnerna med dig är så fina, från första stund när jag såg dig som liten kattunge visste jag att det var dig jag skulle ha<3 det blev du å jag var så glad att få en egen kattunge, en söt röd liten kattunge som sedan växte upp å blev det bästa en katt kan bli<3 du var kungen som alla bara ville kela med<3 dt var du & jag, jag minns när du hade opererats å du hade ont å kröp upp från längst ner i sängen upp till min huvudkudde å kollade på mig med stora svarta ögon, och började kurra å ville att jag skulle kela med dig<3 jag kelade med dig å bara var lycklig över min fina katt!men då visste jag inte att jag 1 år senare skulle sitta å gråta över att du var borta, jag förstår inte, det är ju du Lilleman, du kan ju inte vara borta, jag vet inte hur jag ska komma över det här, för jag saknar dig så älskade kisse<3 jag längtar inte till något längre, jag skiter i julen å allt, kommer du aldrig mer hänga i granen, kommer du aldrig mer leka med Trixie å kela med mig, jag vill bara vakna från den här mardrömmen men jag vaknar aldrig.